Jag minns en värld där denna inte fanns och tänker tillbaka på hur det var och hur det har blivit. Jag är i en svacka just nu där jag är svag. Det krävs så lite för att jag ska bli påverkad, temperamentet är högt och tårarna ja dem rinner ofta. Jag har egentligen allt som jag behöver, varför räcker inte det för att jag ska vara lycklig? Jag är egentligen lycklig men tillåter inte mig själv att känna lyckan. Borstade tänderna klockan tre idag, har inte ätit något alls idag. Det är inte synd om mig men jag känner mig som en failure. Ingen är på min sida och det är alla mot mig. Kroppen skriker efter bekräftelse och uppmärksamhet. Kanske är jag bara sjukligt kär. Vad händer här i världen.