Jag blev dumpad för snart två månader sedan, och mitt livs kärlek visade sig inte vara det. I denna staden finns han inte min soulmate, kanske finns han i nästa stad, vart nu det blir. Det vet jag inte. Detta uppbrottet tog värre än något annat någonsin har gjort. Jag är knäckt, men inte knäpp. Imorgon kommer svikaren hit för att jag behöver hjälp med tekniken. Sånt en tjej inte klarar utan en man. Eller gör hon? Varför hjälper han mig. Jag grubblar på allt. Mitt brustna hjärta talar när min hjärna har slutat tänka. Som värst är det på lördagskvällarna när alkoholen är med i bilden. Fyfan vad jag mår dåligt just nu.